Skogsrået kysste mig på kinden, och det var 20 minus grader ute.

Jag var ute med vår hund och det var väldigt kallt den där morgonen. Jag var också förkyld och hade feber och ville komma in fort igen. Fast har man hund så måste man ju gå ut oavsett hur sjuk man än är.

Väl ute över bron så kissade Ludde i en snödriva. Och jag kände en varm mun mot min iskalla kind. Det var väldigt trevligt och kändes kärleksfullt, det var bara det att ingen syntes. Varelsen ville inte visa sig.

Det visade sig vara ett Skogsrå. Hon berättade om marken där jag stod. Hon berättade om den heliga platsen som var en systerplats med Stonehenge, Atlantis, Ales stenar och många fler. Hon berättade faktiskt många intressanta saker.

Jag var väldigt glad över att jag fått möta henne! Tack kära Skogsrå! Kram Kerstin